ANTIOXIDANTIA

FRITT ENL BESKRIVNING AV
PROFESSOR EMERITUS I KLINISK KEMI
PER-ARNE ÖCKERMAN

 

Det gäller att så långt möjligt skydda sig mot skador av fria radikaler. Detta kan göras genom att undvika sådana faktorer som ökar produktionen av fria radikaler, t.ex. rökning, gifter och genom att tillföra antioxidanter. 
Med antioxidanter menas alla sådana ämnen, som hjälper till att oskadliggöra fria radikaler. Många antioxidanter finns i maten, fr.a. i vegetabilier. En del är vitaminer, t.ex. C-vitamin, E-vitamin, vitamin B-6. Andra är mineraler eller spårelement, t.ex. selen. De flesta är andra typer av ämnen, t.ex. bioflavonoider, polyfenoler, astaxantiner, karotinoider. Varje enskild antioxidant skyddar bara mot en enda typ av fri radikal.
Det är viktigt att ha klart för sig, att man därför alltid måste tillföra många olika antioxidanter samtidigt. Antioxidanterna samverkar nämligen och man får en synergieffekt. Detta enkla faktum har man ofta förbisett vid forskning, då det är mycket lättare att studera en faktor i taget än många på en gång. Därför har i viss mån antioxidantbehandling kommit att betraktas med skepsis. Man har nu emellertid i många studier kunnat påvisa mycket gynnsamma effekter, särskilt om man använder ett brett spektrum av olika antioxidanter och rätt dosering.

I alla situationer, där man påvisat ökad aktivitet av fria radikaler, borde antioxidantiabehandling användas. D.v.s. i praktiken alla kronisk degenerativa sjukdomar: hjärt-kärlsjukdomar, cancer, särskilt vid cellgiftsbehandling, autoimmuna sjukdomar: reumatoid artrit, MS, SLE, Alzheimers, Parkinsons. Även i samband med kronisk trötthetssyndrom, elöverkänslighet, fibromyalgi, m.fl. tillstånd.